Jag tror att anledningen till att jag aldrig började raka benen, när det kom på tal när jag var sisådär 12-14 år, var den där äckelkänslan över de mörka, grova hårstråna som skulle komma som utväxt. Jag kunde inte då förstå meningen med att raka benen för att få fram svarta, grova hårstrån, och idag kan jag inte förstå meningen
överhuvudtaget. Vad får man ut av det? Vad är tanken och meningen med det? Varför gör man sig det besväret, som kvinna?

Jag kan förstå att de som har svarta hårstrån från början kan få komplex för det, men varför får de det? Varför rakar kvinnor med liknande ben som mig, ljusa, tunna
hårstrån som knappt syns, de har ju verkligen ingen anledning till att
göra det? Varför gör de då det? - Jo, för hårväxt på kvinnor är inte accepterat, det anses som fult och äckligt, tabu, och något som måste tas bort!

Visst finns det de kvinnor som tycker om mäns ludna ben, att män har hår under armarna, varför skulle det då inte kunna finnas män som älskar kvinnors behåring? För ja, tro det eller ej, kvinnor HAR faktiskt kroppshår, de är födda med det,
och det är naturligt. Många män skiter blankafan i om du som kvinna egentligen är rakad eller inte, han har annat att tänka på. Och förresten är det DIG han ska älska, inte dina hårstrån, även om de är en del av dig, men då borde han ju kunna älska dem med?

Jag tror ingen man har krav på sig att raka sig om hakan, kanske från ”hans” kvinna, om hon inte gillar stickigt skägg vid mysstunder, men jag kan knappast tänka mig något annat (och om jag har fel kan vem som helst komma med
sina synpunkter om mannen och hans skägg). Mannen har alltid kunnat ses som hårig, för det är manligt och inte ett dugg äckligt. Men när kvinnor också föds med behårig kropp, hur kan då hår anses som manligt?

Ska en kvinna inte få ha samma chans som en man att välja hur hon vill göra med sin kropp och sina hårstrån? Att hon ska kunna gå ut, och t.ex. till en badstrand, där hon ska kunna visa upp sin vackra, behårade kropp, utan att känna sig äcklig, utan accepterad för den hon är, och för sina vackra behårade ludna, mjuka ben.

Det handlar om att acceptera kvinnan för den hon är. En kvinna kan vara mer eller mindre hårig än en man, men varför ska just kvinnan anses som äcklig? Kvinnan är ju som sagt också född med hårväxt, varför ska hon inte då ha rätt att få behålla det lilla som hon har makt över?

På vintern brukar de flesta kvinnor hoppa över rakningen, ändå blir de älskade, borde inte det säga dem något?

Kvinna, du är för svag. Varför är du det? Borde du egentligen inte vara stolt över dig själv? Över att just DU är född till kvinna? Var stolt över din kropp, och dina hår, de är en del av dig.
Älska dem, såsom du älskar dig själv, för det hoppas jag att du gör, för det är du värd!