Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
skrevs under en tung stundapril 2004


Guds förbarmande

Min gud förbarma dig över min själ, min lord
Den är sliten och nött och i behov av vård
Jag har felat och jag har gjort samma fel flera gånger
Och i min dumhet har jag inte visat någon ånger
Jag som bara levde utan en tanke på hur
Kanske är det så att jag bara är ett uselt djur


Gud visa förbarmande över en människa som mig
Jag lägger över mitt öde i dina händer, jag litar på dig
En del lever i ständig sommar, en del har till och med vår
Jag har lärt mig att vara tacksam över det som jag får
Och med den tanken har jag lärt mig att älska min höst
Som bara tränger allt djupare in i mitt tomma bröst

Gud visar du förbarmande över en själ som jag
En vilsen och dåraktig människa vars tro är svag
Jag har min grav ett par meter närmare helvetet
Där ligger jag begravd med det brännande samvetet
Där nere är min själ, och dit når inte solens ljus
Där ovanför bäddar de ner mig i jord och grus
Men guds tårar, allt regn når ner till min kista
En dag kommer guds regn få plankorna att brista

Gud visar du förbarmade över ett simpelt liv
Jag ser mina brister när jag ser allt med perspektiv
Kanske jag inte skulle ha älskat så mycket på alla sätt
Jag vet inte om min kärlek var så vit, än mindre rätt
Jag inbillade mig att det var ett möte, inte en synd
Kanske min själ förbränts där ute i en iskall rymd
Vid närmare eftertanke är det nog bra att det blir så
För skulle jag komma till himlen skulle den inte längre vara blå

Gud finns det möjlighet till förbarmande kvar
Gud jag ställer mig bara frågan utan att förvänta mig svar
Jag har rumlat runt, och jag har aldrig valt mina ord
Hade det varit lagligt hade jag nog begått ett och annat mord
Visst har jag varit den som stängt den syndiga krogen
Och utan tvekan har jag funnit min livsglädje i älskogen
Det finns nog andra saker som jag skulle ha ägnat mer tid
Så jag antar att min vila inte kommer ge någon större frid

Gud om det inte finns någon förbarmande att ge
Må då din domm falla, gud må då din vilja ske
Jag har haft ett rätt så gott liv i sanningens ord
Jag har haft rätt så mycket sol här på vår jord
Kanske inte himlen är öppen för någon som mig
Men att leva här ett tag, ja för mig var det himlen i sig
Jag kanske inte gjorde som du i din heliga bok föreskrev
Men jag levde ju för fullt och då blev det som det blev
Stunderna med henne, kan jag brinna i helvetet för
För värmen hon gav, är en värme som aldrig dör
Och skratten ekar ännu, långt efter att skuggorna gått
Så gud gör som du vill, men jag är tacksam för allt jag fått
Gud du får tycka precis vad du vill, och du kan säga vad du vill
Men jag är inte otacksam för livet, så nu vet du hur det ligger till




Fri vers av PPQ
Läst 422 gånger
Publicerad 2004-09-09 21:36



Bookmark and Share


  Anna H
Bra skrivet! Jag tror nog att om man älskat sitt liv, vad spelar då en evighet för roll. Störst av allt är kärleken och lever man som ens hjärta lär kan det inte vara synd. Många tankar virvlar i mitt huvud nu, tankar som snurrat där förut, tankar på vad som händer härnäst, i vårt nästa liv. Bra skrivet. Tack!
2004-09-10

  Lalaya Li
Kanske har du bråttom när du skriver?Men jag tycker mig känna en okonstlad och rak pratstund med Gud här...Fin.Berör mig.
2004-09-09
  > Nästa text
< Föregående

PPQ
PPQ