En gång jag seglade min båt
för att kunna säga förlåt
Lång upp på den stormande våg
i mina drömmar var det bara dig jag såg

Här står jag nu med inget att ge
väntar på att utstå både spott och spe
Jag står på knä och böjer min nacke i skam
i min hals bräker jag som ett offerlamm

Kan du se mig för den jag är
en man för att fylla dina begär
Jag vet du vill ha mig vid din sida
och det får min själs sår att svida

För det finns inga löften att ge
för det som händer idag kan återigen ske
Det känns tungt och jag går med släpande steg
för att kunna ge dig något jag aldrig besteg

I mina värld är livet en plåga som aldrig tar slut
varje dag går genom mig som ett spjut
Det jag kan lova här och nu i min vilopaus
är att jag jag ska stå i centrum och uthärda varje din själs kaos

Jag är svårlärd och gör samma sak i många lägen
min envishet är välkänd och det snällaste är att kalla mig trägen
Jag är killen som i hällregn och storm varje gång
försöker hitta solsken som en dålig följetong

Mitt löfte till dig är att i djupaste allvarets stund
kommer jag att stå vid din sida som en trogen bandhund
Men i vardagen när vi trätar om meningslösa småting
så kommer jag inte att vara annat än litet ding

Så förlåt mig kära du om tvätt, rabatter och disken är oklar
för jag har svårt att låta detta vara något jag tar på allvar
Ta min hand och låt oss gå tillsammans i den ljusa framtid
från vår nuvarande tråkiga bråkiga eländiga samtid