Jag är här men jag är inte en av er
Jag andas, är klädd och luktar samma som er, men jag är ändå inte det
Jag pratar, jag skämtar och jag säger rätt saker
Men det är något som skaver

Det är alltid en outtalad tystnad
En lite för lång paus och
En blick som är tänkt att vara osynlig för mig

Hur blir jag en dag människa, och passar in i allt det här
Jag vet inte än, och jag börjar nu bli äldre
Jag kanske har lärt mig allt jag inte kan bli
och måste nu istället acceptera allt vad jag är