Hästen försvinner bort

i ett moln av damm


är det du eller jag


som står kvar

och tänker:


ska dessa avsked

aldrig ta slut


mänsklig tankeverksamhet

För oss inte närmare gud


Så varför ens försöka

att lista ut

var han har sin tron


Nej

ge upp


Ödet är en båt

på ett hav


du och jag

ett segel


Och vinden

är Guds vilja


den kan vi inte

heller

göra något åt


Jag har försökt

att sluta skriva


men natt efter natt


besöker du mig

i mina drömmar

och säger: fortsätt skriv


om hoppfulla möten

och smärtsamma avsked


om barfotasteg

i sanden


Ännu vet jag inte vem

du är


Nej

jag vill inte vakna


utan stanna kvar i vår trädgård


där din

och min själ äntligen

får vila


efter denna låmga resa


kom nu död

skynda dig

för jag är trött


men den går

så långsamt

och släpar sina skor i marken


i en annan dröm

frågar jag Gud:


var är Crazy horse

jag har några frågor till honom


men hittills

inget svar


varje dag kommer det in

en vakt

och bjuder oss på cigaretter


ta nu tillbaka

vad ni sa


men vi bara skrattar

och låtsas som om vi inte

förstår hans språk


och i vrede

smäller han igen dörren

till vår cell


ärligt talat börjar det bli

lite tjatigt


och jag säger till min vän:

kanske tillhör han

satans män


de ger ju heller aldrig upp

och tror att de i sin enfald

kan överlista Gud


Hur dog du frågar han

äh du vet

det gamliga vanliga


Kungen hängde mig i ett träd


allt det där

har både Gud

och människor sett förut


han borde hitta på något nytt


och nu skrattar vi båda

så högt

att man kunde tro


att vi såg en film

med bröderna Marx


Jaha

hur hade du nu tänkt

att avsluta denna dikt


den har inget slut

den bara gulnar som ett höstlöv

och glöms sedan bort


till våren skriver jag en annan


och så håller det på