Det svarta guldet
rinner ner i min torra strupe

vidare ner mot mitt tröttaste innersta rum

väcker sakta
avdomnade fingrar och leder

får en förvirrad hjärna
att inse vidden av detta förfall

aromatisk doft i mina näsborrar
ångor som får hela mig att vakna upp

led för led

kota för kota

väcks till liv

i detta ekorrhjul finns bara liv och åter liv
hela tiden
ända tills det tar slut