Jag vandrar över de vidsträckta ängarna
med vinden i mitt hår
Dimman har precis lättat
och morgonen med sin dagg
fuktar gräset där jag går

Min hand rör lätt vid de vajande axstråna
som böjer sig lätt för vindens kraft
Obändliga, rakryggade står de där
nästan omöjliga att knäcka
Endast regnets slagkraft får dem att falla till marken
Dyblöta ligger de och inväntar solens strålar
solen som kommer att värma dem
solen som kommer att få livet att växa i dem igen

Precis som ett rö känns min vandring där jag går
mina fötter trevar först fram
för att efter en stund börja dansa
På lätta steg vandrar jag
vidare på den stig som för mig framåt

Allt är så fulländat nu
naturen ligger framför mig
och väntar på att jag ska upptäcka den
Det som är dess rätta väsen

Jag blundar, jordens väsen talar till mig
och när jag öppnar ögonen
så ser jag med ännu klarare blick
saker som jag aldrig sett förut

Ängarna, vinden och himmelen
vattnet och molnen
solen och stjärnorna
till och med regnet
som jag förut brukade avsky
Alla dessa naturkrafter
är runt omkring mig
och gör att jag finns till

Jag vandrar vidare över ängarna
och befinner mig i harmoni med allt och mig sjäv