Du stannar i luften, vad tittar du på
den glittrande vågen, det gröna
kanske de bräckliga musslorna små
eller de spjutlika spöna
Du stannar vid nässlor, som vänner ni var
som hörde du växterna tala
och lockades av deras ord, och nu far
mot sjögräset, slickande, hala

Du glimmar i kornblått, juvelen så lik
mot kungsljuset mäktigt att vaka
Klädd som en krona, så stolt i er vik,
flyger du fram och tillbaka
Du dårar av farten ett glatt ögonblick
den stunden må vi ta till vara
som lyckligen ser dig om än du är kvick
så får vi ett minne att spara

Ty dagen skall komma när höstsolen ler
och du, lilla pärla bland djuren,
skådas av ingen, för du finns ej mer
Sådan är stränga naturen
Vart liv är som grässtrået bräckligt och smalt
det säger oss Akta mig, akta
och speglar som intet den väg vi har valt
och en gång har statt oss att vakta.



1/8 2015