Ute är det dag
som vilken dag som helst



Plötsligt ringer det på dörren
och Edelweiss vaknar med ett ryck.



Edelweiss masar sej upp ur sin vintersömn
sträcker ut sin lekamen
och går mot dörren.



han tittar i nyckelhålet
och ser rakt in i en kvinnas ögon.



De står helt blick stilla på varsin sida ståldörr med sjutillhållarlås
och han ser plötsligt
hur hon håller upp
en skadeskjuten nattfjäril i det ovalformade titthålet



Han öppnar dörren med ett ryck
tar tag i hennes arm och de sjunker ned
på det kalla trapphuset.



De andas tungt och lysrören flämtar och fläktarna de susar
tillsammans i en monoton ton
ner genom våningsplanen




ned till nedre botten
och korsdraget



Den hade orkat sej nästan ända upp
och fallit på det sista trappsteget invid hans dörr



Hon bor bredvid och han hade aldrig sett henne förut
Han har aldrig sett en själ här under alla år



Endast de nattfjärilar nere vid parkbänken där gatlyktan brinner
med sina nattfjärilar om natten


Lägger hon den i hans handflata möter hans blick och förstår
de kommer träffas igen
bryta det ishölje om fasaden
och befria dess bosatta i