Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
~hurts~


Ett brustet äktenskap

Åh, jag minns dig.
Jag minns dig som igår.
Det gör ont inom mig,
smärta är det mitt sinne får.

När man krossat och när man sårat
då har man plogat ner,
all den kärlek som kunnat våras,
all den kärlek man ser.

Hjärta.
Ensamt slår det under stjärnors natt.
Letar efter en sympatiserande skatt.
Smärta.

Jag kan aldrig förlåta
jag kan bara fortsätta begråta.
Ack min själ, ge ej upp din låga
detta självtuktsmått är till råga.

Jag minns dig än som det var då.
Jag minns dig som när det var vi två.
Jag gråter ibland ännu.
För de två, de som alltid skulle vara tu.




Fri vers av Zeratul
Läst 289 gånger
Publicerad 2006-04-20 01:36



Bookmark and Share


  Ord
Aj..denna är smärtsamt bra !

Tycker särskilt om stycket:

"Jag kan aldrig förlåta
jag kan bara fortsätta begråta.
Ack min själ, ge ej upp din låga
detta självtuktsmått är till råga"

Som för mig beskriver det moment 22 som uppstår när man slits från en älskad , eller åtminstone en gång älskad , människa..
Att förlåta är vägen att finna ro och göra det bästa av det fortsatta livet,
men gör oss samtidigt så sårbara för förlusten...
vi förlorar skyddande skal mot vackra minnen..känslor..

Att du beskriver detta i en dikt på rim , och lyckas hålla äktheten i fokus är STORT för mig !

Tack så !

/ Crister
2006-05-11

  purpleangel
gillas skarpt.. :) bra!!
2006-05-10

  josefina
Det ligger nagot sa sorgligt men samtidigt skort i den har dikten - jag laser den och kan kanna tararna branna - otroligt bra!!!!
2006-04-20
  > Nästa text
< Föregående

Zeratul
Zeratul