Orkestern har somnat uppå sin balkong
och festen tycks bruten för kvällen
Just så, trots en gästlista oändligt lång
och maken finns inte bland ställen
När narren kom in i sin pinglande dräkt
tvärt stannade klockorna, liksom förskräckt
Fontänens kaskader
blev strilar på rader
och hunden ur sömnen blev väckt

Girlanderna ramlade krasande ned
karafferna splittrades alla
Berövad balansen sågs värdhustrun vred
och vanmäktig likaså falla
Fasansteken brände till fasa var gom
och såssnipan, fann man, blev alldeles tom
på några sekunder
ack djävulska under
som olyckan kom i sin blom!

Så paren som snubblade när de ej sprang
från dansen som blivit ett löje
De kunde ej råda på narrtonens klang
dock narren fann gruvligast nöje
Han skrattade sorglöst, som syndaren gör
han pratade humbug, vår anticharmör
beprövade fånen
och iddes ej hånen
från gästerna ge sitt gehör

Musiken kved falsk som en bräkande häst
från flygeln kom ljud av trumpeter
Var man växte fast i sin skräddade väst
var kvinna i smink av salpeter
Så värden som uppgav ett hiskeligt stön
och trodde hans gud skulle höra hans bön
och inte bedriva
vad endast måst liva
en pingelpärs lustar till lön

Men hör vad de gråter vid droppande vin
och frustar som allt var förlorat:
Herr Kaxig, herr Kinkig, fru Snofs och fru Fin
med hopp om kalas helt förstorat
När narren kom in ville alla gå ut
de tålde ej skåda hans trubbiga trut
och inte hans lynne
och inte hans kynne
Bestämde att festen var slut.



31/7 1998