jag har ett blomster, den sjunger sånger när det regnar och

aldrig viker den ihop sina blommor

många gånger har jag sprungit in i skydd när himlen gråter

men nu, nu greppar jag

droppar, jag smakar dem och andas och jag låter

regnet vara ett skratt i mina händer,

en sol, ett år och en levnad

det är ju fukten som gör att man gror.

och att man tror.