Lula, Lula, Lula
din yta skall bli vit
känn alla dina färger
bli flagor bit för bit
och vågor skölja bort dem
tills du står naken kvar
i sorg för vad du miste
och för vad tiden tar

Lula, Lula, Lula
du guppar som en and
från relingen man böjt sig
mot djupets gråa tand
Dess höjder ändras ständigt
från topp till mjukan dal
och i dess mörka vagga
har lidits tusen kval

Lula, Lula, Lula
när skymning blir till kväll
i ensamhet du väntar
så tigande och snäll
och hoppas nästa dager
skall ge dig färg på nytt
som åter gör dig stilig
ja, rent av som förbytt

Lula, Lula, Lula
när vinden mot din för
har slagit sista gången
blir tyst och stilla dör
du flyter ovan sanden
förankrad i ditt blänk
och liknar mest en klippa
helt överhöljd av stänk

Lula, Lula, Lula
ditt liv är andras likt
en tid får du att glänsa
för ungdom är den vikt
Du bleknar som du åldras
och knarrar mer och mer
och skadorna på bogen
blir bara fler och fler

Lula, Lula, Lula
du bär på dröm som skrot
du byggdes till att vågor
och vindar stå emot
och önskar åter känna
seglatsens ögonblick
din första tur i havet
den kärlek som du fick.



11/8 2015