En sten. En vanlig grå sten.

En bit bark från en tall

En möjlig barkbåt?

Men vem täljer barkbåtar nuförtiden?

En vän ställde den upphittade stenen på barkbiten

som förvandlades till en barkbåt med segel av sten

Helt absurt

Men kanske ändå inte...

En omöjlighet

En orimlig konstruktion

Obalanserat!

Men ändå...

En båt av bark med segel av sten...

En farkost som trotsar rimligheten i det vi anser möjligt

Men som metafor då?

Tja, varför inte?

Om stenen vore lätt som pimpsten

och barkbiten tillräckligt bred

skulle vinden visst kunna skjuta den

framåt

Det här kanske är en påminnelse om

att vi inte ska avfärda alla infall som inte verkar

normala

Att fantasin inte har några gränser

Att poesin ofta har en underliggande inneboende visdom

som endast glimtar fram när vi kombinerar orimligheter med

omöjligheter

När vi vänder allt upp och ner

När vi går på vatten och äter luft till

middag