Bakom en konservburk längst inne i köksskåpet hittar jag en ballong.

Jag blåser upp ballongen. Tittar på den.

När jag var barn visste jag flera saker man kunde göra med en ballong.

Nu vet jag inget.

Inte annat än tröttögt stirrar jag på den luftfyllda saken.

Länge tittar jag på den, innan jag ser ballongen.

Den är grön. Den knorrar och gnyr.

Och så, om än bara för en sekund eller två öppnas en dörr på glänt, en dörr som länge nog varit förbisedd och förseglad.