Jag tänker ingenting. Allt är genomskinligt
Och fyllt med saltvatten och havsväxter
jag tänker
De irisgula pupillögat och de akvarellblå läpparna om din tungspets som vill smaka av glasytan
jag skriver som i en upplöst värld. Som ett upprivet sår som en mumifierad stoftkropp
kanske är det bara en syn. Måhända en illusion p.g.a. den starka hettan från den nya solen på andra sidan
Du läser naken utan en tråd på din kropp och väntar. Men ditt kött och blod ligger kvar och börjar istället klä på mina rader
och dikten är klar