Kom nu

säger du


men det är vinter

och min själ har frusit fast

i isen


Din själ svävar över en sjö

den är så vacker


din kropp

tar ett sista dopp

sedan packar du dina saker


du kan inte vänta längre


det är denna världen

som drar och sliter i oss


här får vi ingen vila


många år senare

står jag vid stranden

men du är inte där


och i huset

hänger någon annans gardiner


Min själ

är ett ord

som längtar efter en bok

där just detta ord

saknas


kan du inte bara acceptera

att du aldrig hittar hem


att ditt hus

och trädgård

inte finns i detta livet


så sluta leta

och lägg dig ner

där du är


hon lägger nya lakan i sängen

fönstret står på glänt

men jag är inte där


på pensionatet

är jag ensam gäst

eftertänksamt

packar jag ner mina saker


bryggan där vi badade

som barn

är inte kvar


och alla de andra

är döda


de dog i det krig

som pågick då


och ett nytt börjar varje dag


jag skriver ett brev

till dig

där det står:

jag överlevde

och reser hem igen


men ännu

har jag inte fått något svar