Nära ditt ansikte. Doften, de kristallklara ögonen. Man är törstig vid havet som blänker likt en pärla, skummet, tidvattnet. Sanden begraver fötter. En farkost rundar Saturnus ringar. I tid och rum i tanke och dröm, vibrerar ögonlocken av nervtrådar, rycker till och väcker dej medan solens strålar värmer dina kinder.



(C) Lars Gullberg