Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vägen mot kärlek

För att lära mig gråta
var jag tvungen
att paddla
i en underjordisk kajak
byggd av äkta fingertoppsmahogny
och ömsa skinn
tillsammans med
barfota indianer

För att lära mig att smeka
drogs jag i ett tvinnat rep
av moderarmar
genom magra
näckrosstammar
och djupa
mangroveträsk

Alla resor
har ett slut
nu står jag
framför dig
och frågar
om jag är
välkommen in





Fri vers (Fri form) av Respons VIP
Läst 262 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2015-08-27 19:28



Bookmark and Share

  Cadena
Spännande text - den höll mitt intresse vid liv hela tiden genom sin uppbyggnad och de fina språkliga bilderna från för mig rätt okända kulturområden. Jag reste med den och tyckte om omsvängningen på slutet med dess överraskningseffekt. Allt det storslagna innan dess laddade mötet framför en enkel dörr med möjligheten till en lika storslagen som ödmjuk och mogen kärlek.
2015-09-02

  Marita Ohlquist VIP
Att kämpa mot ett mål trots att man inte vet om man är "välkommen in"
2015-08-28

    ej medlem längre
Helt fantastisk är din text ... Hur mycket ska man behöva ödmjuka sig?

"För att lära mig gråta
var jag tvungen
att paddla
i en underjordisk kajak
byggd av äkta fingertoppsmahogny
och ömsa skinn
tillsammans med
barfota indianer"

2015-08-27

  Mats Edin VIP
Vackra rader och längtor
2015-08-27

    ej medlem längre
Detta känns som en lång och besvärlig omväg. Eller är det kanske den enda rätta vägen? Men glöm inte att ta med en bukett.

2015-08-27
  > Nästa text
< Föregående

Respons
Respons VIP