Mitt i livets gråväder
blickar jag tillbaka
20 år.

Var det lika tomt på mening då?

Dom mörka tankarna
om mänskligheten
bekräftade.
Men det är lättare att välja livet
nu.

Att finna lycka i dom små tingen.
Ett äpple med perfekt syra
och sötma.

Ett leende från en främling på busshållsplatsen.

Att ta av sig skorna på en gräsmatta
och stjäla en stund vila
på lunchen.

Barn leker kull och gungar i parken.

Skrattar och stojar
gråter och skriker
retas och slåss

kommer alla att dö.


Men först kanske egna barn
som hatar.
Tar droger.
Tappar håret.
Får tandvärk.
Hjärtesorg.

Solens strålar värmer.
Jag vickar på tårna.
Minns hur mycket man såg fram emot lördagsgodiset.

Hur en kram verkligen kunde trösta.
Hur underbart det var att skratta.
Hur skönt det var att gråta.

En gammal tant med rullator trampar snett och ramlar när hon ska ner från trottoaren.

Hon skriker på hjälp.
Jag väntar på att någon annan
ska se henne.

Lägger mig ner på rygg igen och njuter av solen.
Snart är det över.