Som när man skjuter bollen in i ett tomt mål. Om och om igen och ungefär lika upplyftande. Eller precis lika roligt. När man sedan håller halvlek . Lägger man huvudet på kubben och hoppas på att det regnar småsten en stund. Och funderar över det faktum att det är så fundamentalt obegripligt hur något som är skuret ut i urberget med VERSALER inte ens syns med förstoringsglas. Och så kan man gå igång och sparka igen. In i det tomma målet.