Duvan
har brutit samman i den döda almen
tror jag ...
ser den underifrån kura som en knuten näve.

Vem kommer undan samvetets stormar?
Vi går en promenad
jag och min katt.
Kikar oss försiktigt omkring
krigen har slagit ut sina gråa flyktingtält bland träden
ändå är här ingen alls.



Vågen når sällan längre än till tröskeln.
Finna frid är ett skitjobb
konsten är att sätta punkt mitt i en mening som aldrig tar slut meningen forsar sprakar lovar mer runt
hörnet
bara du hänger på
offrar allt för en stund i elden.



Jag är ett barn som bor i en kamel som inte ens är stark
kan bara måla pucklar och annat.
Hur målar man
PowerFlower till barnen som går på rälsen mot Europa?



Måste ned i tankarna jag låtit rosta i hjärnan.
Se att jag omärkligt delade in oss
i vi och dom
möta världen i insiktsmörkret
skyddsmekanismen är en överlevnadskonstruktion
att se men inte ändå inget veta om botemedel
är knappt något liv tänker jag ibland.


om oss i klass 9e:

Vi satt i kalasrummet i kalasstrumpan redan klassifiserade
en Storsprättarholm
en Von Riking skiting
en massa Andersson och Johansson och Nissepisselagom son
och vågar aldrig sticka Uppsson
hur många känner sig inte som offer
mobbade
utskrattade
bortglömda.
Vad är det för skola som ger oss rätten att tycka synd om oss själva
stänga jordgloben
haka på
illusionen om att lycka är en demokratisk rättighet
som någon annan borde fixa.
Vi har fått lära oss att vi är maktlösa
att det inte är vårt fel
känslan av skuld är ändå vår gemensam referens
när vi gråter
beklagar att just vi INTE kan öppna dörren för någon okänd.



e n enda bevarad färdighet skakar mig i grunden:

Jag ser oss som ett folk en sekund om dagen
sekunden dunkar som ett hjärta
lyckan finns
skär rakt igenom den lilla Jaghuden
lyser i kroppen
jag i världens stora kärlekskropp.