"Och åter klapprade hans flinka mulåsnas hovar mot den vita steninga vägen .Högt på den blå himlen lyste solen" är från Skälmen från Bokhara av Leonid Solovjev
Havanna
Detta är mitt hyresrum
i en gudsförgäten håla
snart kommer hösten
på bordet står flaskan
min fiende
och min vän
nu ringer Johnny
på dörren
Man överlever
alltid på något sätt
du nickar
och börjar rulla en cigarett
"Och åter
klapprade hans flinka mulåsnas hovar
mot den vita steniga vägen
Högt på den blå himlen
lyste solen"
vet du
säger jag
de stal mina pengar
i detta så kallade kungarike Saud
men jag sålde en telefon
tiggde lite mat
och plockade fimpar
på trottoaren
en dag när jag satt där och rökte
kom en man fram och skrek:
Haram Haram
om jag bara kunnat arabiska
hade jag sagt:
du står ju själv
med synder upp till knäna
och har du ett skriftligt dokument
från kungen
som garanterar dig paradiset
eller svävar du i ovisshet
precis som alla andra?
men han försvann så snabbt
förmodligen ville han
stå i främsta raden
när det kallades till bön
har du varit där
jag trodde du suttit här
hela tiden
nej inte riktigt
men jag återvänder alltid hit
då och då
för att minnas
och för att träffa dig
det är bara du och jag
kvar
ja jag träffade din syster
för inte så länge sedan
men hon var också död
vart är du på väg
frågade jag
-till ett familjehem i värmland
bara Gud vet
om hon återvänder
till livet
och vad kan jag göra
mer än att lyfta mina händer
jag tar fram
den tummade kartan
dit
och dit
ska vi resa min vän
vi köper ett hus
i Havanna
för här kan man ju inte
bo
men så var det där
med ödet
och döden
drick nu upp
så att vi kommer härifrån