Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Timglasets tid

Plågsamma tankar
för själen som brinner
timglasets sand
nya vägar den finner
ett löfte givet
med vinden försvinner
ångest i vardagen
som tårar den rinner

Mödosamt hinder
tungt som en sten
gråsvarta moln
bakom solens sken
svår konversation
på livets scen
melankolisk teater
med livslånga men

Trassligt själsliv
längs slingriga spår
oövervinnlig lösning
i vildvuxna snår
fysiska krämpor
kring saltstänkta sår
svårmodet jäser
runt melankolins vrår

Psykologins metaforer
runt hjärtat glider
ensamhet och trauman
är själens strider
upp och nedgång
för timglasets tider
melankolins själ
mot hoppet skrider

(Copyright © ULJO)




Bunden vers (Rim) av ULJO
Läst 590 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2016-04-13 07:11



Bookmark and Share


  Eva Helene VIP
En tid av svårmod och melankoli, väl gestaltat här! En öppning mot det hoppfulla på slutet. Fint!
2016-04-14

  Ljusletaren
Djupa är svackorna när tomheten träder fram. Tur är att när ljuset åter vill in så rinner timglasanden lättare igen/ kram
2016-04-14

  Kjell Åhsberg
Ja, det är tungt att se timglaset långsamt tömmas samtidigt som man inte riktigt vet hur man ska hantera tankarna. Konversationen blir dessa stunder svår vare sig den är med någon annan eller bara med sig själv. Melankolin griper in.
Bra formulerat!
2016-04-13

    Dan Myrbeck
Berörande-
tänkvärt
2016-04-13

  Solstrale VIP
Allt som finns i en melon tänk er att detta är ditt liv, melonen tvingas på massor av press vad händer under tryck, vad händer om man fyller melonen med ännu mer? Allt du kan är att brisera och de ord du får ihop gör skillnad för de goda förutsättningarna att hålla emot... Eller ska det omedvetna styra, vad blir man under press, traumatisering man blir skärpt för att kunna överleva allt tryck, stänger ute, analyserar, städar upp, värnar om sig, blir uppmärksam och väldigt effektiv! Du skriver klokt och inspirerande! Kram!
2016-04-13

  Blomma-Stjärna VIP
<3
berör - !
2016-04-13

  Ingrid Trolle
Den svåra smärtan i
att ingenting kunna
göra, att bara kunna
se sanden i timglaset
långsamt röra sig är en
oerhört plågsam upplevelse
som du skildrar så vackert
och så gripande att mitt
hjärta blöder.
Svår konversation på
livets scen. Med dessa få ord
beskriver du precis hur
smärtsamt det är och hur
mycket kraft det kostar
med all behärskning på
livets scen.
Med mitt hopp om att du snart
ska se ljuset växa sig starkare
igen och att du ska läka din själs
sår håller jag din hand och torkar
din kind.
2016-04-13

    ej medlem längre
Jag känner det som det nakna hjärtats rop men ändå så befriande fritt från självömkan. Blir starkt påverkad av den här.
2016-04-13

    ej medlem längre
Dina ord borrar sig in i sinnet och berör på ett djupt plan.
2016-04-13

  louisegirl
Starkt berörande är dina ord <3
2016-04-13

  Marita Ohlquist VIP
En stark text som går in på djupet!
2016-04-13

  DominiQueen
Sorgen må ha sin tid, som ebb och flod, vi får stötta och hålla famnarna varma för varandra, låta tårarna få flöda..
Vackert skildrat om livets prövande tuffa effekter på oss och faserna.
Men Du! Efter regn kommer solsken. ALLTID. och imse vimse spindel klättrar upp igen.

Ljus och Kärlek till er.
DominiQue
2016-04-13

  Ninananonia VIP
Berörande skriver du timglasets dyrbara tid..
2016-04-13
  > Nästa text
< Föregående

ULJO
ULJO