Två förtamade nollåttaörnar
Sutto på äldre något skamfilade dar
På hög nivå ovanför tandpetarn
av glas och sågo suget på de feta
stadsduvor och råttor
Som dom inte orkade ens försöka
Fånga till mellanmål

Förutom sina ålderskrämpor
Och sin stukade stolthet
Voro de även dästa
Efter av stressade mänskors deli

Örnarna suckade och sa att
Nu måste vi ändå flyga hem
Till vårt älskade slott i skogen