Nej! Jag vill inte! Jag tänker inte! Du får inte!
Trotset det heliga trotset. Jag är ingenting utan dig.
Hur skulle jag kunna vakna lugn.
Hur skulle jag kunna lyssna på människor.
Hur skulle jag låta mig själv vara.
Hur skulle jag kunna älska, när jag inte ens trivs i världen?

Sommaren slutar här. Vid höghusen och tallarnas siluetter.
En sådan plats drömde jag om.
En plats där livet pågår, ohört men med självklarhet
i alla riktningar.

Vakna. Snälla vakna ring till mig. tala min hemsökta röst
till tystnad. Kom in i min rädsla.
Vaka med mig till gryningen.
Du vet; det är inte lätt att se och höra igen.
Det är inte lätt att se människor man
klamrat sig vid; gå vidare som om inget har hänt.
Det är inte lätt att se hur lite man förstått.
Hur lite det finns att förstå.
Och att kroppen andas ändå.


Ja det är sant.

en sådan vila drömde jag om. när
livet rusade vilt och oroligt
i ådrorna.