Vad fin hon är

där hon går fram

med lätt böjd rygg. 

Hon vandrar omkring

runt, runt

utförande sina sysslor.

Går där mellan pelare och bänkar

och varje gång hon går förbi

en träfigurin av Jungfru Maria

knäböjer hon.

Vår ledsagare i detta heliga tempel

berättar att han inte vet hur många gånger

hon gör det per dag?

Men varje gång gör hon det

till den Heliga Moderns ära

och hyllning.

Vet inte om jag vågar skriva 

att hon ser så söt ut i sin spartanska klädnan 

men gör det ändå.

Men inför vår Herre och Gud 

och den Heliga Modern

är vi alla lika söta och vackra.

Med dessa verser bakom ryggen

tänker jag att det borde vi

också se oss själva och på varandra!