ur synk är tiden och alla mina jag
kanske är det hösten
rännstenens brus mellan lungorna
eller den moderna tidens explosion av gladiatorspel
vi suckar och blir eniga om att svaren är grumliga som kaffesump
och att det tidigare livet som korsriddare 
är en ohjälplig belastning
men det tröstar oss
att vi tack och lov talar med varandra
över det gåendet kaffet
och att vi trots vår rustning
utbyter idéer om selfies i motljus 
och hur man kräks i det prickiga
men det är vackert livet suckar vi sedan unisont
vackert och grusomt fult
och så smörjer vi öronen med sylt
och dyker ner i svärtan
för vad är nu livet
utan bad i det brytande dåliga
jo säger vi
det är som att vara människa utan hud
och det skrattar vi åt
i smyg