Hon går på rälsen

Som om hon ska möta någon på vägen
och de ska röra vid varandra som änglar.

Och de kommer att omslutas, trä varandra om sej
i ett silvrigt silkeshölje
och bli genomskinliga fjärilar och flyga iväg.

Hör orden och vintern hur de dör i varandras armar.
och orden tar slut

är som att skriva om ett träd med magra eländiga grenar
man låter pennudden skära upp stora sår i stammen och
låta bläcket fylla dess ådror med nytt blod

Och de möts, de möts med varsin juvel som de byter med varandra.
sedan går de tillsammans och försvinner