Lilla Olvonbuske hur länge orkar du ge mig din röda spegel?
vattendroppar
söta öppna söta portar
jag ser och ser
drömmer en röd värld
röd röd säger de röda bären
som om de vore pyttesmå politiker

skada inte den här väven
då hackar hullingar i osynliga ryggarna
gråter de små blanka bladen

min röst blir ansiktet
blir oändligt mångas ansikten i de röda bärens speglar
väven växer
jag slinker inte undan handens mjuka omtag
struntar i den här enda kroppen
släpper
följer
skimrar följer in i väven.


Jag ville aldrig ha den här dräkten som passar bland de döda
skrattgråt är mitt yrke
jag är liten mexikansk gud i lera
jag ska skratta åt oss
i skuggorna kostymerna ordvitsarna löneförhöjningarna släpvagnarna
kanske blir du levande igen när du andas
utan att få betalt.


Väven samlar mig utan att skada
bränner ögonlocken skära inifrån
lyser upp pappret jag skriver på.