saknade honom så intensivt att jag började äta på mina egna fingrar
doppade dem i kanel och ketchup
inget hjälpte
körde ned händerna i jorden för att svalna
lekte med en rödbeta en tomat en märgpipa en burk hallonsylt för att få frid
men ingen frid
saknade hans språngmarsch över hjortronmyren
hans galna glädje när första snön kommit
nu måste jag lyssna på grannarnas älgkalv i frysen
hur den ligger där i påsar och har det kallt
jag lovade
jag slutade säga att jag är kvar i honom
som en pärla och lyser och lyser!

Osjälvständigt vred jag mig bland skruvmakaronerna
gjorde ju det förra veckan också
tomheten byggde sarkofag i livmodern
tillslöt
drog ihop kistan svårligen och inga av de roliga gubbarna med lemmar av strandfynd gjorde mig glad
Kajsa-Märta Kajsa-Lisa stormade in på scenen å sa att jag va slut
var kom alla kvinnor i folkdräkt från som dansade efter hans pipa?
Jag kom aldrig tillbaka
en gång var mina läppar soluppgångar
nu mer och mer en avbitartång
rasslade av kunskap om sånt som män tycker är ointressant
eller är rädda för
ingen ingen ingen
jag är ingen


snabbar mig att stänga dörren
snabbar på som sjutton
innan någon kommer och sliter i mjölkpaketet
tar mina örhängen från Bali
det är så himla svårt att grovhångla med sig själv.