Det är knappt
så man ser ner här ovanför.
gatorna är små streck
och lamporna är prickar
som blinkar till.

Men man ser
att någonting rör sej
och förflyttar sej där nere ,
det ändrar nyans.

men inga ljud,
alldeles sagolikt tyst
här uppifrån.

Jag seglar vidare
och den blå isen ligger dold
i mörker.

Man ser en svag
svag blålila kondens
den vajar som genomskinliga

små fiskar
i ett vardagsrum
där tapeterna rör sej som
som koraller
men inga fartyg
som frusit fast

och inga väderstrecks flyttfåglar,
så långt ögonen når
bara den där blålila färgen härifrån.

molnet jag sitter vid
börjar bli små regndroppar,
det ligger så stilla i luften
och verkar vara på väg att falla
när som helst.

Jag stänger för fönstret,
går tillbaka till sängen
och somnar om.