Det var hans budskap.
Portvakten stod kvar i dörröppningen. Jenny hade armarna i kors över bröstet och lutade sig mot garderobsdörren. Inuti hände ingenting. Tystnad i hela kroppen. Portvakten lämnade en liten elementnyckel på hallbordet och vände ut i trappan. Han hade nya, vita gymnastikskor. De fick honom att se barnslig, nästan fånig ut.
Jenny lät dörren stå öppen och gick in i köket för att hämta sin tekopp. Jackan hade hon krånglat av sig på köksbänken och nu hängde den halvvägs ner mot golvet.
Hon drog med handen längs elementet. Följde med fingrarna över den buckliga ytan. Elementet var varmt. Hon lät handen ligga stilla för att se hur lång tid det skulle ta innan hon brände sig. Det gick fort. De behövde inte luftas.
Hon ville inte vara här. Hon ville hem.