Fille ville bara kramas. Han tog några steg fram. Sträckte sina armar runt kaninen. Det lilla djuret sprattlade till. Klorna rev och öronen hamnade klämda mellan den egna kroppen och Filles armar.
-Släpp älskling ropade mamma men Fille kunde inte. Istället spände han armarna ännu lite hårdare. Klorna stack in genom tröjärmen och rispade längs hans underarmar. Fille kunde se hur kaninens ögon flackade med blicken. De kämpande benen stötte och stampade mot hans höft. Tryckte med starka rörelser sin rädda kropp uppåt. Då plötsligt släppte Fille taget. Kaninen sköt iväg av egen styrka och hamnade bakom soffan. Ett skrapande ljud av klor mot parketten. Dunsar under soffsitsen och sedan tystnad. Fille böjde sig ner. Satte sig på huk och tittade in i mörkret. De mötte varandras blickar. Båda andades fort.