När du står där framför mig
är jag mindre än liten
mer minimal
än minst

osynlig
tillintetgjord
raderad

jag hör mig själv säga

hur många var de?
vad sa de?
bor de under
över
eller bredvid dig?

hon svarar aldrig

men på andetagen
vet jag
att du bor i henne

de är överallt i periferin i lägenheten i trapphuset i känslan i mängden i vasken i duschen i TVn i busken i bröstet i golvet i himlen i väggen i morgon

i hjärtat

ett inbördes
krig

en inbördes
beundran

vik hädan,
din djävul

viskar
hjärtat;

jag älskar dig.