Allt ruttnade bort. Jag blev som ett mörkt grus. Små fragment, de låg där som små ensamma varelser var för sej. Om man kunde plocka tillbaka det förlorade bit för bit och lägga det i en ask som för att blunda för det. Jag vet vad fåglarna sa när höghuset vaknade. När vi låtit allt bli till ett morrondis med pärlor som hänger ner från gatlyktorna. Där det sandas för fullt, bereder en väg för dej.