Idag har jag tid att komma i tid till ett tidsfördriv som svider i min ekonomi
Jag har en lucka för en vardagsminneslucka, skär ned på sömnen, börjar rucka, blir uppfuckad
Blir bräcklig, inte tillräcklig, i ett vanligtvis underfundigt, fungerande, funderande fundament.
Stryker ansvarsfullheten mothårs, sömnen stryker med, när jag stryker runt på nån bar
En anpassningsbar där jag inte är anpassningsbar, för det tramsande barn jag var är inte anträffbar
Han som var minderårig, mindre hårig, jag minns de åren, otålig, men numera undermålig.
Men det släpper nog snart, jag har slagit ett vad om avslag på den charad som skrev denna rad
Ett avskaffningskrav, där jag är ansad och klar, där jag är nyklippt och mysig och allt vad det var
Är defekt, en perfekt effekt av den intäkt som släckt den mäktiga, numera bräckliga jag
Slantar har fått mig att trampa i en sankmark, där man famlar efter varma famnar och andra tankar
Jag rodde ett jobb i hamnen i hamn, hur hamnade jag där, ramlande, svamlande om vem jag är?
Stannat av intryck av självinsikt, en inblick i något förtryckt, ta ditt pick och pack och stick, Nickokick.