Fett fluffig hummus på en klippa vid ett hav
Ett bröd, en dryck och ett bad nästa dag
Nu finns bara minnen av det veckoslutet kvar
Jag saknar den känslan, då man blir som ett barn

Hon gjorde mig euforisk av sin naturlighet
Jag vill leka, vara naken, se en möjlighet

Att fly från min ensamhet, till hennes famn
Jag avskyr ett hjärta i en annan hamn
För visst kan man säga ”ro ditt hjärta i land?”
Ja, män lyckas visst stjäla kvinnor ibland.

Vi drivs av vårt behov av andras närhet
Ibland utan gränser, en del samlar på kärlek

Att vara långt ifrån kan göra det svårt att förstå
Att den fett fluffiga hummusen är rätt svår att nå
Jag borde stanna vid den klippan vid havet ändå.
Det där med att bli saknad är det svåraste att uppnå

Att sakna är lätt, men kvar blir ovissheten
Hur fan blir man saknad, vad är hemligheten?