sitter still och hanterar den mekaniska apan ännu en gång
genom att bita av
hålla tyst

den gråhåriga flickan drar sin mor i ett halsband efter sig
jag säger att hon kan begrava henne nu
hon hör inte
hon har händerna fulla av döda
barnvagnen kränger osnyggt när hon går
hon har monterat den vita barnvagnen kring hjärnan
den hänger över hennes lilla ansikte
som en tystnadsplikt
som en vit blodpudding

det vita är en tröst för den som inga barn kan få
för den som livnär sig på sorg
gnuggar bort
rosenknoppar
nallebjörnar
om nätterna

en har blivit tre
tar stor plats
sorg kostar
men biljetterna är billiga
biljetterna vill alla ha

kvällens föreställning tilldrar sig högt ovanför allas huvuden
i sytrådar ska du hänga och försöka få liv i din mor
i ditt vita barn
alla är mycket förväntansfulla
jag står här nere och försöker vara nöjd med den plats jag fått
får ont i nacken av att stå å gissa
om det möjligen är du eller en stjärna jag ser på natthimlen.