Har haft en va-med-mig-själv-dag i eftermiddag och jag är ganska impad över mitt resultat. För nått år sen kom jag på att man inte alls behöver vara värsta polaren med Gud för att gå till kyrkan så ibland går jag in o sätter mig när jag känner för att slappa av. Gjorde det idag och faktikst är det få platser där jag blir så lugn som i sånna där tysta altar-byggnader.
Sen drack jag kaffe på waynes, också en grej jag börjat med sista tiden. Känns konstigt första gången man fikar själv men nu skiter jag i om folk där tror att jag är en ensam-utan-vänner-människa för det är faktiskt jätteskönt att bara kolla på folk och tänka själv ibland. Jag läste mamma-tidningar fast jag inte tycker om barn och aldrig tänker skaffa några. (jag flyr ikeas barnavdelning i panik) Varenda repotage var fyllt av kändisar som plötsligt har tre ungar var och är skitcoola för dem klarar livet som ensamstående samtidigt som de är super-stylade o har gjort två kejsarsnitt. Fattar inte hur folk klarar att göra karriär med en unge på varje axel och 15 kg blöjor i ICA-kassen. Kärlek och barn är inget för mig har jag kommit på. Tog en påtår och betraktade stortoget uppifrån istället. Alkisarna har dragit sig mot centrum nu och tulpanförsäljarna verkar trivas. I försenat april-ljus är stan faktiskt ganska fascinerande tycker jag. Det rör sig.

Punkt.

Även fast du inte längre behövs, så händer det att din frånvaro känns ibland. (jag har märken i händerna)