Jag har krigat, slagits i mitt hem
med skuggor efter dig
Det har funnits veckor under vintern
då mina fönster inte gått att se igenom
då mina speglar inte visat någon bild
och då konsumtanterna nere på hörnet
känt igen mig bättre än vad jag själv gjort
Det har funnits timmar
då mina kanter inte hållt för almanackans tomma sidor
då jag inte orkat se en speciell ikeaplats,
eller skymten av ett stammärkt lunchbord på stan
Det var något vi sa om orkidéer och maskrosor,
något med hur deras färger och styrka
passar ihop trots olikhet
Du och jag var trådlös kommunikation
vi ville laga så mycket
att vi bröt sönder världar
vi bröt sönder varann
och solen
gick upp och ner, upp och ner i otakt
vid fel timmar på dagen
Det kan vara lättare att rensa stjärnor ibland
då när läkning tar tid
Ibland har kaffet på waynes hjälpt
Ibland har nya lunchbord känts bra
men jag har ofta gått ut om natten
för att höra om våra skratt inte legat kvar som ekon i gatuhörnet
och för att titta om dina bromsspår kanske ännu funnits kvar ändå
Jag har suddat på minnen tills fingrarna gjort ont
jag har målat över
klippt sönder
och gömt i garderoben
Jag har slagit händerna i tegelväggar för att få bort de där
orden som ’alltid’ och ’aldrig’
Jag har klättrat på veckor
bytt ut tavlor
bitit ihop
och jag har plåstrat, grävt
städat och polerat hela hjärtat
Tillslut nu, så finns jag i hallspegeln igen
Jag kan säga hejdå till konsumtanterna när jag går
och ändå känna igen mig själv
Jag har eldat lås
under tiden som milen varit så mycket längre
men ännu när jag blundar
tänker jag på dig ibland
och det händer att jag öppnar ögonen
vaknar i min säng, funderar över vart jag varit
och vad du gör just nu
men jag vet
att orkidéer kan blomma igen
och att maskrosor överlever
alltid