Till P för att du fått mig att känna mig speciell
Till P
Det var något fint som började med sensommar
och fortsatte med höst
Något som fick min hud
att bli full av dina fingeravtryck mitt i natten
och som ledde till två husnycklar på varje knippa
Plötsligt vandrade mina fötter ständigt åt ditt håll
Det blev oktober
men höstmörkret var inte lika tjockt
och fast att jag var rädd för närhet
kände jag mig trygg med dig tätt intill
Jag insåg att jag var lycklig där
mellan dina lakan
i ditt badkar fullt av skum
och vid långa lördagsfrukostar med bröd från bageriet mittemot
Men så slocknade något som jag märkt men förträngt
Min mobil blev så tyst
och både du och jag var fulla av fel
Jag saknade inte längre
och du längtade inte längre
Timmar och dagar bara gick
Det finns något som Var
men som inte längre Är
Något som glänste i juli
och som fick sprickor i november
Det var något som blev till
av en och samma längtan
och som slutade
i två vackra vänner
(men min hud har för alltid spår av dina fingertryck)
* * *