Jag fann dig
Men jag hittar dig inte

Du har dragit dig tillbaka
Bakom den mur du förr lät falla

Bit för bit
Cementerar du åter samman
Skärvorna av ångest

Knyter nätet runt dig
Som binder samman dina livs kval

Du har fått livet
Men ser det inte som en gåva
Du bär det likt ett oks börda
På dina bara slokande axlar

Mitt ljus lyste för oss båda
Men du har dolt dig i dunklet
Av den skugga som iakttar dig
Från skogens mörkaste inre

Inte ens stenen
På den heliga platsen
Hjälper dig längre

Förlorad i egen förvirring
Ser jag dig gå mot den avgrund
Du målmedvetet siktat

Jag släpper dig nu
Dränerad av hoppets besvikelse

Rosorna har vissnat
Fåglarna har flytt
Stillheten före stormen härskar

En dag möts vi igen
I vårt universum
Kanske ser du mig då
När vi båda får sväva fritt