Ditt leende försvann
Samtidigt som frosten bet tag i höstens bruna löv

Du sade att du älskar mig
Dina läppar rörde sig
Jag hörde orden
Men jag kände dem inte

Du var borta
Åter slukad av ditt inres våndor
Kapseln åter sluten

Vi möts
Du tittar på mig
Men ser mig inte längre
Säger att kärleken intagit en annan form
Som inte passar i vårt universum

Där ryms det vackra
Vi hade en plats
Vi är båda vilse
Famlar efter närvaro
Som blivit till stoft
I en annan galax

Frosten har åter kommit
Jag söker dig fortfarande
Min väntan har blivit till vånda
Du sade att du behöver tid

Men tiden har runnit ut

Absorberats i det stoft
Som flytt vår dimension