Du lärde mig modet i stjärnorna innan vi skiljdes åt.
Hur ljus färdas oändligt, även efter döden.
Med andan i halsen, förklarade du oändligheten.
Hur ovanligt vackert det är att ens existera.

Det kunde inte hjälpas jag behövde höra det igen, höra dig säga det igen
Jag försökte skriva ner det men jag fann aldrig en penna.
Jag skulle ge allt för att höra det igen, höra dig säga det igen.
Att universum skapades bara för att bli sedd av mina ögon.
Med andan i halsen, förklarar jag oändligheten.
Hur ovanligt vackert det är att vi finns.