Inte mitt fel
Inte hans fel
Han är bara trött
Då blir det så
Att han inte riktigt kan kontrollera humöret

Då blir det så
Att minsta misstag
Som att missuppfatta ett ord
Att måsta fråga "förlåt, vad sa du?"
Är att passera gränsen

Hårda ord
Höjd röst
Armar i kors
Iskalla blickar

Jag tar emot
Sänker rösten
Vaktar mina ord
Vaktar mina rörelser
Säger: "Ta hand om dig" när han går
Får ett muttrande tillbaka

Sjunker ihop när dörren slagit igen
Undrar hur jag orkar leva så
Tänker att, det finns inget annat sätt
Aldrig kan jag låta mig själv betyda mest

Jag skickar ett sms
Ett hjärta
Ett "jag älskar dig"
Känner sista gnistan av självrespekt
slockna