Tror du

att det är en Välsignelse

att skriva


det kan ju lika gärna

vara en förbannelse


kanske

är det djävulen

som skriver

och inte jag


en gång

satt jag vid min fars piano


kanske

var jag full


kanske

var jag nykter


jag kan inte spela

men spelade ändå

i ren desperation


lägenheten

var tom

och ödslig


varje tangent

var ett vapen


mot denna förbannade

ensamhet

som gått bredvid mig

ända sedan jag föddes


jag tror

att melodin hette:

sup dig full


spriten

är din bästa vän


och Gud

kan dra åt helvete


men det var ju inte han

utan jag

som var på väg dit



Välkommen till paradiset


eller om det är helvetet


du väljer själv


här skrattar vakterna rått

och vägrar att öppna

cellens dörr


så du måste pissa

på betonggolvet


på väggarna klättrar spindlar


och det kliar över hela kroppen

för det kryper djur

under din hud


och du vet inte riktigt

om du lever

eller är död


Så välkommen in

i detta rum


nu stängs dörren


men tyvärr har jag

ett tråkigt besked:


ingen människs vet

om du någonsin

släpps ut