Du tror säkert att jag är 'botad' nu? Att jag har gått vidare?
Det går inte att gå vidare. Det finns inget liv, det finns överlevnad.
Minnena finns alltid kvar, dom kommer upp till ytan flera gånger om dagen och det enda som terapin kan lära mig är att inte få panik och börja gråta varje gång det händer.
Acceptans kallas det, men jag vägrar att acceptera det du gjorde mot mig, det du fortfarande gör mot mig varje dag i mina minnen.
Jag ska vinna över dig, jag ska göra något fantastiskt av mitt liv medans du sitter och ruttnar precis som du förtjänar. Jag ska vara en så jävla mycket större människa än vad du någonsin kommer att ens vara kapabel till. Jag ska inte skämmas över vad du gjorde, den bördan ska du få bära helt själv. Och jag ska berätta högt om vad du gjorde så alla får veta vilken patetisk ursäkt till man du är.