Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
När kärlekens låga slocknat


KVICKSAND

En surrande takfläkt för klen för att vädra ut
Den tjocka luft som bildats i vårt rum
Vi båda har förstått att det är över till slut
Där vi ligger rygg mot rygg och studerar väggar stumt

Men det är något med dig som håller mig fast
Gör det omöjligt att bara vända mig om och gå
Blodet lämnar mitt krossade hjärta och min själ är svart
Jag väntar på att min för höga puls ska sluta slå

Vi kan kuta av bara fan
Försöka springa i kvicksand
Men vi kommer aldrig ifrån varann
Jag har dig i min halsgropp
Men aldrig mer kommer du närmre mitt hjärta än så

Jag ringer en taxi medan du väntar i min hall
Orden faller isär på min tunga
Mina sista ord blir jag älskar dig i alla fall
Dom tre orden har aldrig känts tvungna

Men din tomma blick som möter min
Får mig att ta två steg tillbaka
Kanske var jag aldrig någonsin din
Kanske lämnar du mig inte i saknad

Vi kan kuta av bara fan
Försöka springa i kvicksand
Men vi kommer aldrig ifrån varann
Jag har dig i min halsgropp
Men aldrig mer kommer du närmre mitt hjärta än så

Jag ska sluta vänta vid min telefon
Jag ska ta steget ut och flytta härifrån
Långt bort från minnen av oss som aldrig blev av
Långt bort från det spöke du blev som stannade kvar




Fri vers av Chriztian Wennersten
Läst 168 gånger
Publicerad 2015-11-22 00:03



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Chriztian Wennersten
Chriztian Wennersten