Jag är inte känd, jag är inte omtyckt.
Jag är ett avfall av en värld som bara bryr sig, om sig själv.
Hur mycket jag än önskar att folket kunde öppna sina sinnen.
Men dom är stängda, till att bli bortglömda.

Ögonen som ni ser med slipas ned till ett par sandkorn.
Inte vill ni se er omkring, tag en stund att känna, för allt hemskt vi är.
Visst man må skylla det på våran genetik, vårat ursprung å våra föräldrar.
Men då får man hålla med om, att det som har skapats, kan man själv förändra.

Vi ska vara den nya generationen, men det känns som att jag är själv i den ekvationen.
Det är därför jag har blivit nerkastad i erat avlopp.
i era förhoppningar om att jag kan rensa det
Men tyvärr, kan inte stå i er skit, det får ni fan själv göra.

Slaveriet har inte upphört ni har bara en ny mästare.
Det som är så kallat okunskap blandad med manipulation.
Det är dystert att se på alla som helt blint håller med.
alla bär hundkopplet tät kring halsen,
jag är bland dem få som har lyckat att bryta mig lös.
Men knappast en pjäs i matchen förändrar någonting.

jag är vad ni avskyr, vad ni hatar, helt jävla motbjudande.
Tror att jag håller mig tillbaka i eran motsyn.
så att jag har det kul, när jag ser erat nerfall.
Rakt in i rännstenen me er allihopa.

Ni kommer inte att ha något problem med att passa in.
för ni är redan en del utav det.
för mig är det bara att sitta lura och vänta…